VÅRT SPRÅK - SKRIVET AV MIG!
Är språket en klassfråga?
Jag tycket att språket i grund och botten är en klassfråga. Eller mer vilken typ av person man är. Man ska egentligen inte placera människor i fack eller att någon är mer värd för den har en viss position i landet. Men så är det. En politiker ”ska” ha ett formellt språk, det är som en oskriven lag. Medan en invandrare inte behöver ha ett formellt språk, utan de ”ska” ha ett informellt språk.
Enligt mig handlar det om vilket fack man har placerat människor i. Kungen ska tala ett korrekt språk, han ska tala grammatiskt rätt. Annars kommer de säkert uppmärksammas av någon journalist som måste ha en artikel till tidningen denne arbetar för.
Jag behöver inte ha ett formellt språk när jag pratar med andra, för då kan jag anses vara Lill-gammal. Men om jag har ett informellt och ett ”fult” språk så blir man påhoppad av äldre som anser att sådär kan man ju inte prata. Vi människor blir placerade i fack. Är jag ung pratar jag såhär, är jag en politiker pratar jag så, är jag en lärare pratar jag såhär.
Om vi ska komma tillbaka till om alla behöver kunna formellt och informellt språk. Jag tycker att man ska kunna dessa två så kallade språk. För informellt språk är mer det vardags språk vi använder medan formellt språk är när vi skriver eller om vi ska ta upp någon fråga som är viktig.
Men när man pratar ett formellt språk kan många se en som känslokall och en opersonlig person. Om du pratar så med yngre så kan du ses som en informationskälla istället för att ses som en vanlig person.
Ett exempel när man helst ska använda ett formellt språk är när ungdomar i en klass ska ta upp något, med en lärare, som stör dem. Då kan de inte sitta och använda sitt så kallade vardags språk. För om de använder detta språk blir konsekvensen av det att dem inte får något gensvar, utan de anses inte utföra frågan de pratar om korrekt. I detta fall ska de ha ett formellt språk, då anses de förstå frågan och den vuxna tar åt sig av vad de säger.
Det handlar inte bara hur man talar utan hur man skiljer på tal- och skrift. Att tala som man skriver är inte bra. För när vi talar ett mer informellt språk så tar vi genvägar. Vi säger fel och tänker inte på att något ord hamnade på fel plats. Meningarna blir mer ostrukturerade. Det skulle bli svårare för folk att förstå vad man menade om man började skriva som man talar. I och med att alla talar olika. Alla har sin dialekt och har slangord/synonym till flera ord. Skånskan har sina speciella ord som inte en göteborgare skulle förstå och tvärtom.
Tal och skrift är två helt olika sätt att kommunicera. Det är enklare att prata med en person för då ser man hur den reagerar och då kan man rätta till det direkt om något blir fel, tänk då om vi början skriva som vi pratar.
Allt handlar om hur man uttrycker sig. Man kan inte alltid använda ett formellt språk, med småbarn till exempel. Tvärtom med att man inte alltid kan använda ett informellt språk, i en presskonferens till exempel.
Så det gäller att tänka till när man använder sig av vilket språk, hur man ska uttrycka sig. Vem pratar du med? Vilket yrke har du?
Allt har sina konsekvenser, inget är egentligen rätt eller fel. Men som sagt tänk på hur du uttrycker dig!
Respons?
Självförtroende - våga vara dig själv!
Självförtroende handlar om vad vi kan och hur vi förhåller oss till det. Det vi är duktiga på. Att känna att man klarar av något. Att verkligen tro och ha förtroende för att ”det klarar jag”. Men för många är det inte självklart med denna sorts självförtroende. Man bygger upp sitt självförtroende hela sitt liv. Samtidigt som det kan gå uppåt, kan det även gå neråt. Det är som en levande berg – och dalbana. Självförtroende delas upp i två kategorier – bra och dåligt.
Ett bra självförtroende beskrivs ofta som man har en bra självkänsla. Man tror på sig själv och vågar ta för sig. Man vågar testa olika saker och ger inte upp. Man kämpar in i det sista. Personer med bra självförtroende vågar komma med ett skämt, stå framför andra personer och vågar möta det som finns på andra sidan dörren. Man tycker om sig själv och ser sina positiva sidor och förstärker dem.
Alla ser inte sina positiva sidor utan bara sina svaga. Det är de personer med dåligt självförtroende. Dåligt självförtroende är inget man bara har, det är något man gett sig själv. Det händer då att man till exempel trycker ner, klagar eller ser alla fel på sig själv. När man har dåligt självförtroende är man osäker inombords, man vågar inte ta för sig och man tror inte på sig själv. I en del fall, med personer som har dåligt självförtroende, kan de känna sig som osynliga. Man vågar inte stå framför ett fåtal personer, bara för man är rädd att misslyckas. Samt att det inte vågar ta sig an saker som de inte tror sig kunna, men egentligen är de kapabla till att utföra. Det finns även personer, som verkar må som vilken annan person med bra självförtroende som helst på utsidan, men på insidan kan de lida av dåligt självförtroende. Det är oftast de som trycker ner andra, som själv ska få må bra. Att se en annan må sämre än sig själv, kan få en att tro att man själv mår bättre.
Det är inte klart om man har bra respektive dåligt självförtroende. Man har oftast något mellanting. Alla är vi rädda för något. Det betyder inte att vårt självförtroende är på botten, utan att vi är fullt normala människor. När man är rädd för att utföra något, då är det självförtroendet som påverkar en. I flera olika situationer bestämmer självförtroendet över oss – ”Ska jag? ”. Det är oftast de orden som finns i huvudet. Ska man eller ska man inte utmana sig själv. Vågar jag eller vågar jag inte. Ett exempel på när självförtroendet viker för många är under hoppning. Det är att man intalar sig själv att man inte vågar hoppa högre höjder. Det beror på att man ser allt framför sig, det som kan hända. Man blickar framåt, men inte på ett bra sätt. Denna rädsla för att hoppa kan vara på grund av att man ramlat av och slagit sig, hästar har vägrat flera gånger och på så sätt har man förlorat en bit av sitt självförtroende. Det är för man tror att man inte är bra på att rida hästen, att allt bara går dåligt och inget man gör är rätt. Men att möta sin rädsla och våga stärker ens självförtroende mer än man tror. Man blir stolt över sig själv när man gjort det. Men man ska inte göra allt för fort. Ta den tid du behöver och du måste verkligen vilja.
Detta var bara ett exempel, det jag vill få fram är att man har dåligt självförtroende i någon sak här i livet, mer eller mindre. Det är så vi människor är konstruerade till att vara. Såklart har vi människor bra självförtroende i något annat vi utför. Tillexempel att stå framför andra personer och prata eller sjunga. Något man är bra på och är säker på att man kan utföra. Alla har vi någon tråd som ”hänger löst”. Ingen är perfekt, alla har vi brister här i livet.
Med ens självförtroende påverkas man både positivt och negativt. Man hittar alltid fel på sig själv, men ser allt som är bra hos andra. Samt att om man klarat något man aldrig trodde var möjligt, då blir man stolt och känner sig duktigt. Eller om man fått MVG i ett prov. Det får en att kämpa och tro på sig själv att detta ”kan jag klara”.
Om jag hade haft en vän som försatt sig i ett dåligt självförtroende, då hade jag gett den personen råd om hur han/hon skulle kunna förbättra det.
· Sluta jämföra dig med andra personer, se det positiva i dig själv.
· Tänk på saker du lyckats med och inte det saker du inte klarat av. Intala dig själv att du är bra som du är och med det du gör. Säg stopp om du börjar trycka ner dig själv.
· Följ ditt eget hjärta istället för att göra som alla förväntar sig att du kommer göra.
· Sätt mål för dig. Vad du vill uppnå under ett år. Skriv också ner alla de bra egenskaper du har. Samt egenskaper du vill förbättra hos dig.
· Utmana dig. Möt det du är rädd för att göra. Ta tid, men viljan måste finnas.
· Hitta saker som motiverar dig, de positiva sakerna i ditt liv. Det kommer hjälpa dig att sträva framåt.
· Se dig själv som en värdefull person. Värd att må bra. Du kommer leva med dig hela livet ut. Gör ditt liv roligt och intressant. Fokusera inte på det dåliga, var din bästa vän istället. Uppskatta dig själv för den du är och för det du gör.
Märkeskläder
Om vi tittar till alla märken som finns inom ridsporten.
HV Polo
Pikeur
Shocmöle
John Whitaker
m.fl.
Varför är märkena så viktiga? Ger det en status? Gör det ryttaren/hästen snyggare?
Jag kan ju säga utan att ljuga att det är snyggt, men jag tänker inte lägga för mcket pengar på en vara. Så om vi har ett val om att köpa ett par ridbyxor somkostar 2099 :- (finns ett par från kingsland) eller kanske två-tre stycken som är billigare och får det till samma pris tillsammans. Då hade jag köpt två-tre andra par ridbyxor än kingslands.
Men det finns alltid dem som väljer de dyra alternatviet. För det är ett känt märke på dem!
Sen det med att t.ex. Hööks kopierar från andra märken. Det ser jag inget fel på, för alla har inte de pengarna att lägga på alla de dyra sakerna till sig själv och sin ponny/häst.
Men jag kan ju även se problemet i att vara "märkesvaran" för om t.ex. höks får till en riktigt snygg kopia, för då kanske de förlorar lite inkomst där?
Har ingen aning men ja, vissa saker blir riktigt snygg men andra blir inte riktigt lika lyckade. Svävade iväg lite i inlägget, men hoppas ni förstår?
Lämna gärna en kommentar med just dina tankar om märkesvärlden nu i ridsporten!
