VÅRT SPRÅK - SKRIVET AV MIG!
Detta är skrivet av mig, och jag hoppas på att ni kan se detta som en intressant text. För den rör alla människor mer eller mindre!
Är språket en klassfråga?
Jag tycket att språket i grund och botten är en klassfråga. Eller mer vilken typ av person man är. Man ska egentligen inte placera människor i fack eller att någon är mer värd för den har en viss position i landet. Men så är det. En politiker ”ska” ha ett formellt språk, det är som en oskriven lag. Medan en invandrare inte behöver ha ett formellt språk, utan de ”ska” ha ett informellt språk.
Enligt mig handlar det om vilket fack man har placerat människor i. Kungen ska tala ett korrekt språk, han ska tala grammatiskt rätt. Annars kommer de säkert uppmärksammas av någon journalist som måste ha en artikel till tidningen denne arbetar för.
Jag behöver inte ha ett formellt språk när jag pratar med andra, för då kan jag anses vara Lill-gammal. Men om jag har ett informellt och ett ”fult” språk så blir man påhoppad av äldre som anser att sådär kan man ju inte prata. Vi människor blir placerade i fack. Är jag ung pratar jag såhär, är jag en politiker pratar jag så, är jag en lärare pratar jag såhär.
Om vi ska komma tillbaka till om alla behöver kunna formellt och informellt språk. Jag tycker att man ska kunna dessa två så kallade språk. För informellt språk är mer det vardags språk vi använder medan formellt språk är när vi skriver eller om vi ska ta upp någon fråga som är viktig.
Men när man pratar ett formellt språk kan många se en som känslokall och en opersonlig person. Om du pratar så med yngre så kan du ses som en informationskälla istället för att ses som en vanlig person.
Ett exempel när man helst ska använda ett formellt språk är när ungdomar i en klass ska ta upp något, med en lärare, som stör dem. Då kan de inte sitta och använda sitt så kallade vardags språk. För om de använder detta språk blir konsekvensen av det att dem inte får något gensvar, utan de anses inte utföra frågan de pratar om korrekt. I detta fall ska de ha ett formellt språk, då anses de förstå frågan och den vuxna tar åt sig av vad de säger.
Det handlar inte bara hur man talar utan hur man skiljer på tal- och skrift. Att tala som man skriver är inte bra. För när vi talar ett mer informellt språk så tar vi genvägar. Vi säger fel och tänker inte på att något ord hamnade på fel plats. Meningarna blir mer ostrukturerade. Det skulle bli svårare för folk att förstå vad man menade om man började skriva som man talar. I och med att alla talar olika. Alla har sin dialekt och har slangord/synonym till flera ord. Skånskan har sina speciella ord som inte en göteborgare skulle förstå och tvärtom.
Tal och skrift är två helt olika sätt att kommunicera. Det är enklare att prata med en person för då ser man hur den reagerar och då kan man rätta till det direkt om något blir fel, tänk då om vi början skriva som vi pratar.
Allt handlar om hur man uttrycker sig. Man kan inte alltid använda ett formellt språk, med småbarn till exempel. Tvärtom med att man inte alltid kan använda ett informellt språk, i en presskonferens till exempel.
Så det gäller att tänka till när man använder sig av vilket språk, hur man ska uttrycka sig. Vem pratar du med? Vilket yrke har du?
Allt har sina konsekvenser, inget är egentligen rätt eller fel. Men som sagt tänk på hur du uttrycker dig!
Respons?
Är språket en klassfråga?
Jag tycket att språket i grund och botten är en klassfråga. Eller mer vilken typ av person man är. Man ska egentligen inte placera människor i fack eller att någon är mer värd för den har en viss position i landet. Men så är det. En politiker ”ska” ha ett formellt språk, det är som en oskriven lag. Medan en invandrare inte behöver ha ett formellt språk, utan de ”ska” ha ett informellt språk.
Enligt mig handlar det om vilket fack man har placerat människor i. Kungen ska tala ett korrekt språk, han ska tala grammatiskt rätt. Annars kommer de säkert uppmärksammas av någon journalist som måste ha en artikel till tidningen denne arbetar för.
Jag behöver inte ha ett formellt språk när jag pratar med andra, för då kan jag anses vara Lill-gammal. Men om jag har ett informellt och ett ”fult” språk så blir man påhoppad av äldre som anser att sådär kan man ju inte prata. Vi människor blir placerade i fack. Är jag ung pratar jag såhär, är jag en politiker pratar jag så, är jag en lärare pratar jag såhär.
Om vi ska komma tillbaka till om alla behöver kunna formellt och informellt språk. Jag tycker att man ska kunna dessa två så kallade språk. För informellt språk är mer det vardags språk vi använder medan formellt språk är när vi skriver eller om vi ska ta upp någon fråga som är viktig.
Men när man pratar ett formellt språk kan många se en som känslokall och en opersonlig person. Om du pratar så med yngre så kan du ses som en informationskälla istället för att ses som en vanlig person.
Ett exempel när man helst ska använda ett formellt språk är när ungdomar i en klass ska ta upp något, med en lärare, som stör dem. Då kan de inte sitta och använda sitt så kallade vardags språk. För om de använder detta språk blir konsekvensen av det att dem inte får något gensvar, utan de anses inte utföra frågan de pratar om korrekt. I detta fall ska de ha ett formellt språk, då anses de förstå frågan och den vuxna tar åt sig av vad de säger.
Det handlar inte bara hur man talar utan hur man skiljer på tal- och skrift. Att tala som man skriver är inte bra. För när vi talar ett mer informellt språk så tar vi genvägar. Vi säger fel och tänker inte på att något ord hamnade på fel plats. Meningarna blir mer ostrukturerade. Det skulle bli svårare för folk att förstå vad man menade om man började skriva som man talar. I och med att alla talar olika. Alla har sin dialekt och har slangord/synonym till flera ord. Skånskan har sina speciella ord som inte en göteborgare skulle förstå och tvärtom.
Tal och skrift är två helt olika sätt att kommunicera. Det är enklare att prata med en person för då ser man hur den reagerar och då kan man rätta till det direkt om något blir fel, tänk då om vi början skriva som vi pratar.
Allt handlar om hur man uttrycker sig. Man kan inte alltid använda ett formellt språk, med småbarn till exempel. Tvärtom med att man inte alltid kan använda ett informellt språk, i en presskonferens till exempel.
Så det gäller att tänka till när man använder sig av vilket språk, hur man ska uttrycka sig. Vem pratar du med? Vilket yrke har du?
Allt har sina konsekvenser, inget är egentligen rätt eller fel. Men som sagt tänk på hur du uttrycker dig!
Respons?
Kommentarer
Trackback
